Det är bara att konstatera att vår dotter M som idag är 17 år helt klart är mer lik än olik oss i sin familj!

I början kändes det som att vi fokuserade på att hon har Downs. Ganska snabbt insåg vi att hon helt enkelt är M!

Vi har ju alla våra brister och fördelar, det är ingen skillnad om man har ett handikapp.

För mig är M något alldeles speciellt och det känns om jag värnar extra om henne för hon har ju diabetes också. Skulle aldrig vilja vara utan henne. Det är klart att det bästa vore om hon kunde slippa sina sjukdomar (om man nu skall dem för sjukdomar?).

Hon är helt ok, precis som hon är.

Förut tyckte jag att det var måndag och fredag hela tiden eftersom tiden gick så fort!

Nu tycker jag att det är måndag hela tiden. Hihi, vad skall det betyda?

Läste någonstans att om veckorna går fort men de enskilda dagarna går långsamt så mår man bra och är ganska lycklig...

Bjuder på en suddig bild från A:s ridning i söndags!