Kör ju sällan tjejerna till skolan men ibland känns det som om jag borde göra det lite oftare... "Mat-tanten" och jag har nämnligen en vana att hälsa på varandra som gör så otroligt gott.

Den här mat-tanten ser så butter ut på håll och kommer haltandes med en käpp.

Vi kollar in varandra på långt håll och sedan när vi möts - jag med bilen körandes på trettisträckan och hon gåendes  - så spricker hon upp i ett fantastiskt leende och så vinkar hon glatt. Fast vi inte ens egentligen känner varandra, vi känner bara igen varandra från skolan.

Det där leendet får jag liksom med mig hela dagen...

Det är fantastikt vad ett leende kan göra gott! Tack för det :)