När vår E var 8 år så skrev hon en helt fantastisk liten bok om sin pappa L. Hon döpte den till "Morgontidning om pappa".

Det är ett så otroligt litet roligt häfte som vi nu bevarar som en familjeklenod.

Vad den handlar om? Jo, den handlar om pappa L:s diverse olater och små ovanor och är ytterst underfundigt illustrerad av allehanda teckningar. Rent ut sagt: den är helt fantastiskt rolig. Det äver tycker pappa L också - även farmor som har fått äran att läsa denna lilla bok.

Fast den är lite svårläst - det är svårt att läsa när ögonen är överfulla av tårar eftersom man skrattar så mycket

Sedan är det ju en annan sak att vår dotter E helt sonika vägrar att skriva något liknande om mig.

Måste säga jag blir lite stött: är inte jag roligare än pappa L?  Det tycker inte E, så då får jag väl leva med det...

Tänk vad svårt det skall vara att finna en balans i tillvaron. Jag är lite av "allt eller inget".

Det gör faktiskt livet lite mer komplicerat än vad det behöver vara. Det blir liksom lite för mycket både för mig själv och omgivningen.

Sätter jag igång med ett projekt, vad som helst så är jag som totalt uppslukad tills dess jag är klar. Sedan när det är dags för att ta det lugnt, ja då är det så lugnt att inget alls blir gjort!

Kanske är det fler som är som jag?

Hm. Tur att jag har en så tålmodig familj, tack för det:)