När vår dotter E föddes för 11 år sedan blev jag sjuk direkt efter att jag fött henne. Jag var helt slut! Min familj likaså.. Många vänner frågade om jag ville ha hjälp och sade att "hör av dig om det är något".

Jo, vi hade behövt hjälp. Men inte hörde jag av mig för det!

Så var det en vän som ungsprungligen kommer från Colombia som kom och hälsade på. Hon fattade läget direkt, försvann ner i tvättstugan, lagade lite mat, diskade och tog med sig soppåsen på vägen ut. Nästa dag kom hon igen och efter att ha pratat en liten stund bjöd hon på den mat hon hade med sig och innan hon gick hann hon både diska och dammsuga!

För henne var ord och handling ett. Hon visste att vi aldrig skulle ringa och be om hjälp så hon brydde sig inte om att fråga ens.

Vi är nog lite väl försiktiga ibland, rädda för att klampa på eller?

 

Truddelutt

21 oktober 2008 14:07

Tror absolut att vi är för rädda för att bara klampa på. Vi vill inte "vara i vägen" eller störa. Speciellt inte när någon mår dåligt. Kan ju bli en jättejobbig situation och sådana flyr vi helst ifrån.
Tyvärr...

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Maddo

21 oktober 2008 21:57

Oh, detta påminner mig om en diskussion som ägde rum i föreningen idag! Skönt att din kompis fanns där och visade sitt stöd - så som ni behövde det!

http://dreammaddo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...