För tio år sedan var jag nog ganska nära att gå in i väggen. Jobbade väldigt mycket fast tjejerna var ganska små. Det blev inte lättare av att vi har eget företag.

Så minns jag en fredag eftermiddag. Jag hade precis avslutat ett projekt och samlade ihop allt snyggt och prydligt, hade klarat dead-linen! Så tänkte jag, "Oj, det är ju fredag. Nu måste jag städa". Ett fyratimmars jobb i vårt ganska stora hus.

Men precis när jag skulle sätta igång så bara tänkte jag "Vad håller jag på med? Hur viktigt är det här just nu?"

Så jag struntade i städningen, vilket var ett stort steg, jag var nästan pedant...

Efter denna stressiga period i livet kom jag till insikt om att stressen skapat spår i hjärnan. När jag blev utsatt för stress en lång tid efter detta och kanske fortfarande, så är jag mycket mer känslig för stress än jag var innan.

Någon som känner igen detta?