Barn och ungdomar är så fantastiska. Ofta får jag en kick av att prata med dem och verkligen lyssna på vad de har att säga.

Häromdagen frågade E vår 11-åriga dotter mig om vad jag skall jobba med framöver. Vad jag svarade? Jo, att nu är jag ju ändå 46 år och jag jobbar ju med ekonomi och administration så det får väl bli det framöver också.

Då undrade hon om jag egentligen vill det...

Hm. Så bra tänkt!

Just det, det är ju inte för sent att ändra på saker - om man verkligen vill det!

Man kan ju ha fastnat i ett mönster och tänka, jaha - nu är det bara så här och det får man leva med.

Så då är det bara att sadla om då eller hur? Men jag undrar till vad;)