A:s röst hörs hojtande från hallen:

"Kan jag låna dina svarta mockastövlar idag? Mina är genomblöta!"

Ok, tänker jag. Hur skall hon få in sina femtonåriga fötter storlek 41 i dem? "Kan du ha dem då, är de inte för små? frågar jag och svaret är givet. Hon har redan krängt på sig mina 38-or.

Hur gick det till? Livets mirakel;)

Så vänder jag blicken mot elvaåriga E.

Jaha, där står hon med min nyinköpta mössa på huvudet. "Så du har tänkt låna den där?" frågar jag. "Snälla mamma, det kan jag väl få?" undrar hon. "Ok, då" svarar jag på mesigt mamma-vis. Och inser att det blir till att låna pappa L:s mössa idag med. Tur att jag har andra stövlar att dra på mig så jag slipper L:s i modell större;)

(Huvudet är nog det enda jag kan köpa nya kläder till just nu. Hihi, det är väl det enda som inte ökat två storlekar sedan förra året;)

Tjaha. Det är så här man märker att barnen blivit stora.

En annan får inte ha en enda grej ifred.

Ögonfransformare, deodoranter, örhängen - you name it- bara får fötter och ger sig iväg. Konstigt eller hur?

 

Maddo

28 november 2008 17:52

Haha, jag som tyckte min mamma var urfjantig i den åldern! =O Sikken cool mamma du måste vara! ;)

Oh, roligt med ett konkret förslag på boken! Det ska noteras! =) Kramar och ha en bra helg!

http://dreammaddo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...