När jag var 10 år så bodde vi ett slag i en lägenhet i Järna utanför Södertälje. Det var faktiskt ganska mysigt för mig som var van att bo i hus! Det bästa var ju att det fanns så många kompisar på gården. Jag minns jag var ute på kvällarna och vi lekte allt möjligt.

I huset bredvid bodde en äldre dam som hade en fågel som var väldigt tam. Hon brukade låta barnen komma in och så fick man sticka in fingrarna genom gallret så kunde man klia fågeln.

Efter att tre ungar kliat den lilla fågeln var den min tur. Men då ville den inte längre. Det fick vara färdigkliat!

Då förkunnade den gamla damen att "ja, den känner nog att du är från ett annat land".

Hihi, det ju hon själv som hade fördomar mot utlänningar (fast jag är ju både född och uppvuxen här) - inte den lilla pippin!

Hur dumt som allra helst...

Barn och ungdomar är så fantastiska. Ofta får jag en kick av att prata med dem och verkligen lyssna på vad de har att säga.

Häromdagen frågade E vår 11-åriga dotter mig om vad jag skall jobba med framöver. Vad jag svarade? Jo, att nu är jag ju ändå 46 år och jag jobbar ju med ekonomi och administration så det får väl bli det framöver också.

Då undrade hon om jag egentligen vill det...

Hm. Så bra tänkt!

Just det, det är ju inte för sent att ändra på saker - om man verkligen vill det!

Man kan ju ha fastnat i ett mönster och tänka, jaha - nu är det bara så här och det får man leva med.

Så då är det bara att sadla om då eller hur? Men jag undrar till vad;)

 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3786043.ab

Det här fick mig att tänka på en olycka som hände när jag var 5 år gammal. En kvinna hade kört på en älg och vinkade förtvivlat när vi kom körandes.

Självklart att pappa stannade och hjälpte till.

Det konstiga var att min minnesbild av det hela var att mannen (som inte var med i bilen alls) hade blivit så så rädd och sprungit till skogs. Därav blodspåren i snön. Trodde jag alltså.

Jag är så otroligt tacksam över det jag har. Det hjälper mig att alltid tänka positivt.

Det är självklart så att det finns saker som är jobbiga och svåra i livet. Konstigt vore det väl annars? Det är ingen lätt värld vi lever i.

Genom humor och empati kommer man långt.

Livet blir så mycket lättare - både för en själv och för andra som skall stå ut med en;)

object width="425" height="344">

Låten heter Carnival of Rust.

Lyssna och njut!

... på en skala ett till fem?

Vår A:s mobil funkar inte så bra och jag har för länge sedan erbjudit henne att köpa en ny. Det är bara det att hon kan inte säga vad det skall vara för mobil... så nu har hon snyltat på min vad det gäller messandet ett bra tag.

När det kommer mess kan det lika gärna vara till A. Vi är två som håller koll på den! Det känns som att jag aldrig har koll på var den är.

Nu är mitt tålamod slut!

Nu köper jag en ny mobil som jag själv kan tänka mig att ha, så får hon välja: min gamla eller den nya. Visst är jag sjysst!

Ibland så brukar jag tänka på hur fantastisk min kropp är. Borde nog visa den lite mer tacksamhet än vad jag gör:)

Ofta är det ju så att man tar inte alltför väl hand om sig. Motionerar för lite, äter för mycket onyttiga saker, sover för lite... listan kan göras lång.

Ändå försöker kroppen rätta till allt för att se till att det hela fungerar.

Ibland känns den förstås nästan lite för övernitiskt. Den lagrar en massa kroppsfett fast det inte är svält... men ändå;)  Den gör bara sitt jobb och förtjänar att tas omhand!

Kroppen gör sitt bästa för att man skall må bra. Det gäller att inte vara för hård mot sig utan inse att man måste vara varlig... men bestämd:)

Igår kväll såg jag en bit av ett program som handlade om alkoholmissbruk speciellt i Sovjet.

De hade precis börjat tillverka och sälja en Vodka med en design riktad till kvinnor. En psykolog yttrade sig och sade att om ett halvår skulle antalet kvinnliga patienter öka på hans mottagning!

Det sades att medellivslängden för kvinnor där är 73 år. För män är den 14 år kortare. Bara 59 år.

Men man kan ju missbruka annat än alkohol. Kom och tänka på denna artikel som var i tidningen Må Bra:

 http://www.mabra.com/Default____60981.aspx

Det gäller att hålla balansen och vara måttlig med allt. 

Vilket förstås inte alltid är så lätt med tanke på hur mycket stress vi utsätts för...