Vad konstigt det är när ens barn växer om en i längd!

Helt plötsligt känns det som de bara ser ned på en!  Alltså bokstavligt. Bara det och inget annat alltså;)

Själv är jag 168 cm. Maken är 188 cm. Man brukar räkna ut en ungefärlig förväntad längd genom att lägga ihop föräldrarnas längd, dela summan i två och sedan dra bort 10 cm för en dotter och lägga till 10 cm för en son.

Vår A är 174 cm så den kalkylen sprack redan för ett år sedan. Hon skulle ha blivit lika lång som jag...

Såg i Metro igår att om man får ett samtal med detta prefix så skall man akta sig för att ringa tillbaka.

Det kostar nämnligen skjortan då det handlar om bluffsamtal från utlandet med en skyhög minuttaxa.

Man får helt enkelt inte vara så nyfiken av sig.

Själv tänker jag alltid om jag missat ett samtal att den som ringde ringer väl igen om det var något viktigt...

Praktiskt och bra - speciellt i det här sammanhanget:D

Usch, jag blir så trött på mig själv. Någon mer som är trött på mig?

Haha, säg inte något nu för då lägger jag ner bloggen;)

Jo, jag kan få syn på något gammalt inlägg så hittar jag ett stavfel. Då skall jag rätta det!

Suck -  på mig själv!

Här har man då suttit och intalat sina barn - låt det flöda och ha det kul!

Hihihi. Någon som känner igen sig?

Tänk det är inte förrän man får barn själv som man faktiskt inser hurdana känslor ens föräldrar har för en själv.

När man är barn eller speciellt tonåring kanske så tycker man allt att ens föräldrar har ett alltför stort intresse i det man tänker på och det man gör.

Irriterande? Ja, det tycker man allt. Det gjorde jag med;) Vissa dagar är det så här:

VARFÖR frågar morsan så mycket? JA - det var bra i skolan? NEJ - det har inte hänt något speciellt.

Det kräver lite timing av oss föräldrar och tålamod med...

Det här intresset beror på att vi föräldrar bryr oss, intresserar oss och vet att livet kan vara struligt.

Vi bryr oss helt enkelt för vi älskar er så mycket.

That´s it=)

Ibland så tänker jag att det måste bo ett strumpätande monster i tvättmaskinen!

Förstår absolut ingenting, våra strumpor bara försvinner. Har en hel hög med ensamma strumpor!

Jag vet att vi inte är ensamma om det här.

För ganska många år sedan hade jag en hemstädning där jag bland annat sorterade tvätt...  Där var det likadant! Det är bara att inse, många familjer har en inneboende som lever på strumpor;)

Kanske någon har ett bra knep för att fånga monstret, vad vet jag?

Tänka sig vad konstig det är med hår!

Alla våra tre döttrar har haft rakt hår ända tills för ett tag sedan då vår femtonåriga A helt plötsligt började få lockigt hår.

Nu önskar hon sig en lite mer anvancerad plattång än den vi har...

Har själv lite lagom lockigt hår numera och lider inte av det men jag minns att jag hängde tyngder i det när jag var i A:s ålder för att få det rakare;) Så var det andra knep man tog till... till exempel strykjärnet. Hihihi

Fast det hjälpte väl inte så mycket. De flesta dagarna var det så pass mycket fukt i luften så jag fick gå där med mina korksskruvar.

Tänk att man är aldrig nöjd här i livet;)

Behöver jag att säga att A kommer att få sin plattång?

Förra veckan var jag kol-lugn när jag gick till tandis. Ta lite avtryck för att sätta en krona - vad är väl det?

Haha, hur dum får man vara på en skala 1-5?

Suck, det skulle ju tas bort tandkött med en kniv som samtidigt brände blodkärlen efter att han lagt på någon sorts ytligt bedövningsmedel. Det kändes lite förstås.

Fast det var inte det värsta utan sedan borrade han ur två av rötterna som ju var rotfyllda redan. Detta för att kunna sätt i stift. DZZZZZZZZ hela skallen och halva jag vibrerade. Det var som att ha flugor i huvudet! Fast det gjorde inte ett dugg ont.

Sedan tog han avtrycken.

Med käken värkande efter att ha haft munnen öppen i 45 minuter gick jag därifån och tänkte att "nu är väl det värsta gjort".

Hihi, vi får se idag då....

I fredags var det full fart här med diverse bestyr och det gick i lås alltihopa tack vare att jag fick lite hjälp av döttrarna. Det är verkligen guld när de hjälper till, allt går så lekande lätt!

Vi kom hem vid kvart i åtta från stallet och då hade jag kört hem E lite tidigare och hon hade fixat maten och dukat med lite hjälp av M. E är bara 11 år men hon är urduktig på det mesta redan:)

Så hade vi myspys med god mat och så tittade vi på Idol förstås. Vi var ense om att det var rätt att Kevin vann, även om det var jämnt.Tjejerna var uppe sent. A:s bästis sov över och då blir det oftast så...

I lördags gjorde vi inte så mycket utom att fixa här hemma. I söndags tog vi en biltur ut till Gålö bortanför Haninge och hälsade på kompisar. De bor så underbart vackert där, bättre kan man nog inte bo!

Så sitter man här och så är det måndag igen...

Hihi, håller med vår A som sade att när måndagen varit - ja, då känns det som veckan är slut!

Visst går veckorna fort?