Ofta när jag pratar med andra som har barn med Downs syndrom så undrar de vad för skola de skall välja till sitt barn.

Vår M gick sexårs i vår närmsta skola för "normalstörda". Det är ju några år sedan och jag kan säga att det krävdes en hel del av oss föräldrar för att rektorn skulle bifalla det. Det är lättare nu men svårt fortfarande svårt nog i alla fall.

Ettan till femman gick hon i grundsär. Det var bra. Så skulle alla barn ha det! Liten klass men tillräckligt med krav.

Sexan till nian gick hon i träningsskolan. Alldeles för mycket omhändertagande och daltande. Det mesta där var på gräsrotsnivå men samtidigt var det vissa saker som var bra. Speciellt när Moa också fick diabetes.

Det finns de som säger: bort med särskolan och in med en skola för alla. Det säger inte jag utan jag tycker att alla möjligheter skall finnas. Samtidigt tycker jag i grunden att det optimala är en skola för alla men det är svårt att få det att fungera för alla!

Det värsta vad det gäller barn med Downs syndrom och skolvalet är det att av tradition tycker man att de hör hemma i träningsskolan. Man får i princip all personal och så kallad expertis emot sig om man väljer något annat. Och visst är det bitvis sant det de säger, svårt med kompisar och så vidare i den vanliga skolan... Men det är inte alltid sant heller.

Så just därför: välj det som du just för tillfället tror är bäst för ditt barn. Var beredd att slåss för det. Gå inte på snacket att det alltid är bättre att flytta uppåt (från träningsskola te x till grundsär) för det kommer knappast att hända.

Nu går ju M på särskolegymnasium och trivs väldigt bra och får de utmaningar hon behöver!

 

Truddelutt

20 januari 2009 12:10

Oj, måste vara jättesvårt det där.

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Pernilla

21 januari 2009 12:10

Hej hopp. Kom på en sak - läser du tidningen Föräldrakraft? Det är en riktigt bra tidning för föräldrar till handikappade barn eller barn med särskilda behov (om man tycker det låter bättre). Min syster och henns man gör den ... eller om jag ska vara riktigt ärlig - hennes man gör den och hon hjälper till med administrationen *hihi*.
http://www.foraldrakraft.se/
Kram Kram

http://hastliv.blogspot.com

 

Linda

1 april 2009 08:49

Tror inte jag hittat hit förut. Det är helt rätt det där du säger att man måste välja utifrån hur det är just nu där man är.

Jag hoppas jag hittar tillbaka, sitter inte hemma nu så jag kan inte bara lägga in i favoriter.

http://21.appelklyftig.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...