Igår kväll satt M och jag och pratade. Den här veckan och nästa, skall hon göra praktik på ett tvätteri.

Hon går ju andra året på ett särskolegymnsium och trivs riktigt bra med det.

Och hon har sett fram emot praktiken och tyckt att det skall bli riktigt kul...

M har ju Downs syndrom och ibland känns det som hon är fången i sig själv.

Visst kan man säga att man inte skall sätta någon ribba på vad hon kan åstadkomma men verkligheten kommer ikapp oss emellanåt.

Hon kan ju inte förverkliga det som hon verkligen skulle vilja... hon skulle vilja jobba med musik och vara musikpedagog!

Det vi kan göra är att stötta henne så hon kan glädja sig åt musiken på fritiden... Sedan får vi se!