Igår kväll gick A ut för att hämta in vår kanin Candy från uteburen. Klockan var nästan 22 och till vår stora förskräckelse hade han rymt.

Det kändes alldeles hopplöst att hitta honom. Det var mörkt ute och dessutom är han ju mörkgrå i pälsen, inte alls lätt att se även om vi använde ficklampor...

Tjejerna var alldeles utom sig och sade att de tänkte inte gå och lägga sig förrän de hittat honom. Vi var ute och letade allihop och jag tänkte att vi kommer inte att hitta honom förrän nästa dag.

Skulle precis gå in och skriva lappar att lägga i grannarnas brevlådor men tänkte att jag tar ett sista varv runt huset. Trots att jag inte hade någon ficklampa så såg jag honom sittandes bredvid krusbärsbuskarna!

Oj, vad glada tjejerna blev.

Skönt att Candy är så pass feg att han inte drog iväg långt och att han blivit så pass tam att han kom fram och faktiskt ville komma med in.

Pust, vilken pärs!

 

Truddelutt

2 maj 2009 10:07

Gräset är inte grönare på andra sidan för kaniner heller då alltså. :)
Kramis

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Pernilla

5 maj 2009 23:02

Oj oj, tänk om vår Morris skulle rymma ... då skulle vi bli ledsna här i huset. Han är ju bara dryga 3 månader så han drar nog iväg lååångt och kommer inte tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...