Nyss ringde en vän till min man och frågade lite försynt om jag kunde tänka mig att släppa iväg honom, alltså min man, på en liten resa med honom några dagar.

- Ja, men det är väl självklart han kan göra det, svarade jag glatt.

Då frågar han om de kan ta med sig vår hund.

- Det går absolut inte, säger jag då genast.

Hahahaha

Vad betyder det då? Är hunden viktigare än maken?

Ajaj då..

Men skillnaden är väl den att vovven kan springa bort men det gör väl knappast maken. Vill jag tro i alla fall;)

Ha en fortsatt finfin måndag:D

 

lollo

31 augusti 2009 17:28

Ha-ha! Absolut är hunden viktigast....Ja du!
männen har det inte så lätt..*fniss*.
Kram

http://lollopettersson.bloggagratis.se

 

Sussi

31 augusti 2009 19:16

Flera dagar utan sin vovve!!! Det är svårt det hihi

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Mita

31 augusti 2009 19:45

Vilken vacker bild!

http://rocotopeppers.bloggagratis.se

 

Singo

31 augusti 2009 22:30

Tänk ibland kommer orden fortare än tanken och man är helt avslöjad! Men...det kan ju vara så att mannen kan få åka, men tar han med sig vovven har du ju ingenting kvar att roa dig med och då får du så trist!

http://singo.bloggagratis.se

 

Teija

1 september 2009 13:33

Ähum, avlöjad jag?!! Men Singo då!! Hur kan du tro det;)

Tack Mita, han är väldigt söt på insidan med. Jättesnäll hund, vi är så glada i honom så.

Kram till er alla, är så glad för era kommentarer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...