A är på praktik på den ridskola hon brukar rida på denna vecka. Stackaren är så genomförkyld och hon bara vägrar att vara hemma.

Idag skulle hon dessutom vara där klockan sju redan.

Som den curlande coachingmamma jag är har jag skjutsat henne varje dag.

Jag är så hopplöst blödig av mig när jag ser hur dåligt hon mår. Inte vill jag att hon skall vara på stallet och slita hela dagen och sedan cykla fram och tillbaka dessutom när hon är sjuk.

Fast jag borde ju coacha henne ner i sjuksängen istället.

Hihi, någon som har intruktioner för hur man gör det? Och kanske har ett stadigt rep för att binda fast henne där, att låna ut? ;)

Önskar en fortsatt fin dag!

Ps, här regnar det men vad gör väl det. Tycker att det är lite mysigt faktiskt!

Jahaja, då har jag blivit en riktig surgumma i trafiken!

När man åker ut från vägen där vi bor så är det med livet som insats.

Antingen får man kasta sig ut i trafiken (som jag alltså brukar göra) för att nå refugen för att vänta där tills det går att komma ut - eller så får man fega och riskera att bli lynchad av dem i kön bakom som har bråttom och inte fattar ens begränsningar som bilförare.

Surgumma har jag blivit på det sättet att nu när jag är på väg hem så gör jag det som knappt någon annan gör, nämnligen sänker farten till 50!

De flesta håller uppemot 80 istället vilket ju förklarar varför det är så svårt att ta sig ut.

Hihi, det är rätt mysigt att vara surgumma och snigla sig fram i 50.

Och är det någon som ser extra irriterad ut bakom mig då går det ju alltid att sänka farten lite till;)

Idag hade både M och E tid hos diabetesläkaren på sjukhuset. Det är en fröjd att gå till denna doktor, hon är så fantastiskt bra.

Alltid intressant att gå till doktorn för då får man ju veta Hba1c. Det är ett mått på ett genomsnittligt blodsockervärde.

Så här efter sommaren brukar det vara som sämst eftersom de rutiner man brukar ha är som bortblåsta... i vår familj i alla fall. Har ju inte hjärta att väcka tjejerna för blodsockermätning klockan 7 när de kan sova längre än så och oftast varit uppe sent på kvällen.

Nåja, M som är 18 år och har Downs syndrom plus är fylld av helt egen vilja förstås hade 6,4 vilket doktorn är väldigt nöjd med. Själv skulle jag vilja att det låg precis under 6 så det satsar vi på nu!

E som är 12 år hade 7,0 vilket doktorn väl tyckte var helt och i och med att hon är i pubertet vilket gör att alla hormonerna hoppar och far! Själv vill jag ha det på under 6,5. Det är vårt mål till nästa besök hos doktorn.

Annars är riktlinjen nu rent medicinskt att ett Hba1c skall ligga mellan 4,5-6. Men det är inte bra att det är alltför lågt heller. Doktorn menar att man faktiskt inte vet vad nattliga känningar har för effekt på hjärnan. Så det är en balansgång det där!

Så det är bara att kämpa vidare.