Igår hade vi besök av en av min makes kompisar och en kompis till denne som är expert på det här med hur man skall täta ett hus på ett vettigt sätt för att man inte skall elda för kråkorna.

Efter att ha konstaterat att vi hade slut på fikabröd for maken iväg till kondiset och köpte lite bullar i olika varianter.

När sedan experten satt sig vid köksbordet kom det fram att han inte alls äter något med vitt mjöl och socker eftersom han för något år sedan fått diabetes typ 2. Nu ligger blodsockret bra och dessutom har han tappat 10 kilo i vikt, inte fy skam det.

Nåja, här finns det resurser. Plockade fram rallarhalvor och sport-knäckebröd vilket han åt med god aptit. Rejält med pålägg skulle det vara men inget smör alls.

Det komiska är ju det att vi har tre med diabetes typ ett här. Haha, han måste ha undrat över bullarna

Men vi kör ju enligt modellen att lite onyttigt går bra men inte så ofta!

Ha en fin kväll

Idag sade de på radion att Nupp test som visar kromosomrubbningar som Downs syndrom allt oftare används och i och med detta blir det ju så att allt fler foster med just Down syndrom aborteras.

Jag tänker på vår M som är 18 år och har Downs syndrom.

Det känns verkligen så ledsamt att hon skall behöva höra det här.

Jag vet att hon blir så himla ledsen i sitt hjärta - och jag också.

Tänk att få höra att de som är av samma "sort" som man själv aborteras bort.

Är hon inte lika mycket värd som alla andra och är inte hennes glädje lika mycket värd för henne som min glädje för mig som är "normalstörd"?

Vilken konstig värld vi lever i.