Så är det tisdag igen. Idag har vi haft möte med facket då vi varit tvungna att säga upp en anställd via arbetsbrist.

Vi har anställda som jobbat åt oss kortare tid men eftersom vi är i ett känsligt läge så gick facket med på att den person vars arbete upphör i årsskiftet också är den som sägs upp.

Inte roligt för någon part. Nya jobb växer inte på träd numera...

Efter det blev det en snabb lunch och därefter jobb...

Senare blir det stallet i stället, det ser jag fram emot!

Hoppas du som läser mår bra, kram!

 

-Nena-

24 november 2009 16:09

Alltid jobbigt när en medarbetare måste få lämna p.g av arbetsbrist speciellt när man vet hur svårt det är att få ett nytt jobb.

Ha det så bra i stallet.

http://nena.bloggagratis.se

 

Nettis

24 november 2009 19:35

Näe usch... det är aldrig roligt för någon av parterna... Men vad ska man göra...
Ha en trevlig kväll!
Kram!

http://bunkerboende-nettisochmoses.bloggagratis.se

 

Ann-Britt

25 november 2009 22:24

Tur det finns stall att koppla av i.

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

 

lollo

26 november 2009 12:02

Synd att folk ska behöva mista sina jobb..
Ha en bra dag!Kram

http://lollopettersson.bloggplatsen.se

 

Maddo

26 november 2009 13:03

Nej, usch så jobbigt! :( Kramar

http://blogg.dreammaddo.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...