Vilken rubrik. Eller hur?

I måndags blev äntligen min man opererad. Klockan sex på morgonen var vi där och vid åttatiden var det dags att åka till operation.

Den tog nästan fyra timmar eftersom det var lite komplicerat eftersom det är så lite muskler i axeln tror jag. De bytte ut kulan och förstärkte själva skålen.

Efter sex timmar på uppvaket eller lite mer var han tillbaka till avdelningen. Mör men lycklig. Han var lite som i ett lyckorus igår tror jag... det var nog kanske morfintabletterna? Hihi.

Idag kom han hem. Härligt! 

Armen är i en mitella och på det långa såret är en kompress med tegaderm, alltså plast över. That´s it!

Nu ser vi fram emot att han skall ha så himla ont varje dag. Äntligen.

Hoppas att du har en fin kväll  

 

Anki J

17 juni 2010 02:18

Så skönt att operationen är över och att allt har gått bra. Krya på er hälsningar till er alla
Kramiz

Ps. Nicko har blivit morbror dubbelt upp. För både Minna och Cindi har nu valpar....

http://www.jankils.se

 

Teija

17 juni 2010 21:13

Tack Anki, vi är så glada att det gått bra:)

Var inne och tittade på Minnas valpar, så underbara! Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser dem. Grattis!
Kramkram

 

Maddo

18 juni 2010 13:11

Oj, här händer det grejjer! Hoppas smärtan går över snart! Kramar

http://blogg.dreammaddo.se

 

Teija

27 juni 2010 10:29

Nu har det gått snart två veckor sedan operationen. Axeln känns så mycket bättre än innan. Underbart! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...