Det är ett tufft besked att ens barn har fått diabetes och livet känns väldigt turbulent ett tag. Men en sak är säker, livet går vidare och även om livet inte blir sig riktigt sig likt igen så går det bra i alla fall. Man inser liksom att faktiskt så finns det så mycket värre saker här i livet - som att mista sitt barn i någon obotlig sjukdom.

Allt är så relativt. Hela tiden. Ju mer tacksam jag är för det jag faktiskt har, ju nöjdare är jag...

Tänka sig att jag tog ett kort på slutet på regnbågen... Det vill jag ju tro i alla fall;)

Och halmrullarna ser bara så "alien" ut. Jätteläckra, helt overkliga. Båda bilderna är tagna genom en smutsig vindruta...

Tar kort med mobilen, har en Ericsson K810i. Ofta gör jag det - det är så mycket jag vill ha kvar. Och det är så härligt lätt, har ju alltid mobilen med. Är det så med dig också?

Har du någon plats att vila dig på? Nu tänker jag inte på en skön fåtölj eller en säng eller så, fast det är ju inte så dumt det heller förstås :)

Jag tänker mer på en mental plats. Det har jag och fast platsen bokstavligen inte finns kvar för mig så kan jag mentalt gå dit och faktiskt vila mig och ladda batterierna.

Vi ägde ett torp i 16 år. Där på trappen satte jag mig på mornarna med kaffekoppen som sällskap och lyssnade på vinden som susade i björkarna. Ofta satt jag där en stund på kvällen också och hade jag riktig tur så kom morkullorna och flög högt över huset med sitt karakteristiska läte...

Ja, nu har vi inte torpet kvar men platsen finns kvar i mitt hjärta och dit kan jag gå och vila precis när jag vill och behöver det.

Om du inte har en sådan plats redan, skaffa dig en sådan på det ställe där du verkligen tycker om att vara.

Till minne av Tingeling

I maj blev en av våra kaniner sjuk (den beiga på bilden).

Jag trodde först det var urinsvägsinfektion men snart insåg vi att det var mycket allvarligare än så. En spyfluga hade lagt ägg i baken på henne, i hennes päls. Hon angreps av fluglarver. Det var så fruktansvärt onödigt. Ändå är våra kaniner inne varje natt även på sommaren.

Veterinären trodde först att det skulle gå bra men när vi nästa morgon insåg att de bokstavligen åt upp henne inifrån så insåg vi hur det skulle sluta. Så ledsen för detta, stackars vår underbara kanin. Vilket lidande du utsattes för.

Tänk på det om du har en kanin, har den lång päls - klipp pälsen runt rumpan och sätt aldrig ut kaninen om den är våt i rumpan eller smutsig förstås. Har du utekanin, vänd på den varje dag och kolla. Vid varmt och fuktigt väder är risken störst.

(Vad det skulle handla om flugor på den här bloggen...)

Tjaha, kanske borde bloggen hetat varannan vecka istället?

Hihi, vad gör väl det, nu är jag ju äntligen igång.

Nu märks det att det så sakteliga går mot hösten med allt det mys det innebär. Helt plötsligt är huset invaderat av en hel drös husflugor. Vår hund Nicko jagar dem energiskt minsann. Proteintillskott eller vad ;)

Så leker han med sin älskade boll också förstås!