Idag när jag satt och väntade på A utanför skolan så kom det bara över mig... 

Tittade i min mobil efter bilder på vår kanin Tingeling som vi var tvungna att låta avliva i maj.

Tänk att jag kan sakna en kanin så... Det är väl det också att vår kanin Candy är ensam nu.

Är det nyttigt att sakna någon eller något så? Vad tror du?

Det måste vara så att det är meningen att vi människor skall älska männskorna och djuren. Och vara i naturen. Det är mycket vi kan lära oss av det.

Det finns en berättelse om en kvinna som åkte buss. Ombord på bussen fanns en mamma med sin dotter som bar sig dumt åt mot en annan medpassagerare. Mamman sade inte till sin dotter utan satt bara tyst.

Tills slut reste sig kvinnan upp och frågade mamman varför hon inte sade till sin dotter att sluta. Mamman sade att hon använder sig av fri uppfostran, varpå kvinnan spottade henne rakt i ansiktet.

"Varför gör du så"? undrade mamman. "Det är resutatet av fri uppfostran" svarade kvinnan...

Ibland när jag är nere på mina döttrars skola så tänker jag på denna berättelse. Där är så rörigt och det saknas respekt, både mellan elever och mot lärare.

Undrar hur många elever där som är fritt uppfostrade och skall lära sig av sina egna misstag.

Eller är det så att deras föräldrar helt enkelt inte har tid att hjälpa dem att inse vad som är rätt och fel?

Jag föddes i Värmland 1962. Mina föräldrar hade flyttat till Sverige från Finland året innan. Min bror var då ett år gammal.

Pappa fortsatte att jobba i skogen, vi hade en ko, höns och en häst som pappa använde i skogen. Vi bodde i ett torp som hette "Lycka". Dessvärre blev det många flyttar under min uppväxt eftersom min pappa behövde vara där jobbet fanns... Vi flyttade sex gånger under den tid jag gick i grundskolan!

Det gick bra men det var tufft att hela tiden skaffa sig nya kompisar när man fäst sig vid dem man lärt känna...

Det har jag tagit med mig i livet, att vilja ge mina barn den trygghet det innebär att bo på samma plats. Livet är tufft nog ändå!

Helgen var som oftast härlig!

Sitter här och begrundar bara, det blev ingen fotvård som jag tänkt...  Men än är det inte för sent!

Har som vanligt varit med A till stallet. Får väl skylla mina ofilade fötter på det då...

A rider två dagar i veckan på ridskolan. Fredagar och söndagar. Hon är både lite glad och ledsen nu eftersom hon får funka som förstareserv på en ny häst som verkligen är speciell: den har varit cirkushäst tidigare så den är väldigt känslig.

Inte så kul att vara reserv samtidigt som jag smickrar henne med att det är väl toppen att ridlärarna tycker att hon är så duktig... Hon rider ju ändå i vuxengrupper.

Det har ju konstaterats att det är så välgörande att vara ute i naturen. Man mår helt enkelt gott och varvar ner på bästa sätt. Man ser naturen, hör fåglar(om man inte lyssnar på musik förstås) och känner alla dofter. Kan det vara bättre?

Många betalar många tusenlappar per år för att ta bilen till ett gym och svettas på ett löpband i stället!

Det är ju så enkelt att bara snöra på sig skorna och sticka ut... men är det sällskap och "heja på" som saknas då?

Visst är vi människor konstiga ibland?

Nu kommer det upp igen: att frukostflingor som egentligen rikar sig till barn dessutom innehåller på tok för mycket socker. Inget nytt under solen!

Läs här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1792165.svd

Dessa frukostflingor är som godis! Ballerinakex innehåller mindre socker än de värsta sorterna. Ballerinakex till frukost alltså.

Kroppen är ju sådan att när man äter sött så sätter insulinproduktionen igång. Kroppen känner ju att blodsockret stiger snabbt så blir det alldeles för mycket insulin frisatt!

Insulin är det mest fettbildande hormon som finns så det leder till fettinlagring. Sedan sjunker blodsockret jättesnabbt. Så blir man jätthungrig igen, fast det är länge kvar till lunch...

Så går det runt... Inte alls bra, eller hur?

Just denna fredag känns så där ovanligt härlig. Vädret har varit fint det blir jag extra glad av... Det har varit mycket att göra denna vecka men nu är det äntligen fredag!

Visst är det något visst med fredagar! Vi brukar alltid ha lite fredagsmys tillsammans i familjen. Äta lite extra gott, prata med varandra och se något på tv tillsammans.

Idag har jag dessutom varit till veterinären med vår hund Nicko. Blev så glad att vi fick beröm för att han är i fin form på alla vis... Det gör gott för självförtroendet - vi har ju inte så stor hunderfarenhet ännu!

Trevlig helg:)

Igår köpte vi en ny kamera. En systemkamera Nikon D60. Den kostade 4 790 kr på Elgiganten. Vi bestämde oss för den eftersom den verkar så användarvänlig.

Ibland så funderar jag på om man blir så mycket gladare av att köpa saker...

En sak är säker: om det är något man har som man dessutom använder mycket så blir man definitivt gladare. Och framför allt blir jag väldigt tacksam för det nya som inte strular. Vi köpte ju en ny diskmaskin för ett litet tag också, gissa om jag är glad och tacksam för den!

Våra döttrar är väldigt glada för den nya kameran, det är också säkert...

Det var mest för A:s skull vi köpte den. Hon skall välja till gymnasiet snart, hon går ju i nian. Antingen vill hon jobba med hästar eller så vill hon bli fotograf, så vi ville ge henne lite bättre förutsättningar att välja rätt.

Hihi, vi kanske borde köpa en häst också ;)

Det gäller att hålla balansen vad det gäller materiella saker:

Grejer är inte det viktigaste. Det viktigaste för mig är att man känna en mening och ett mål med livet. Det kan aldrig materiella ting skänka - även om de ibland kan göra livet lite lättare och roligare:)