Idag när jag satt och väntade på A utanför skolan så kom det bara över mig... 

Tittade i min mobil efter bilder på vår kanin Tingeling som vi var tvungna att låta avliva i maj.

Tänk att jag kan sakna en kanin så... Det är väl det också att vår kanin Candy är ensam nu.

Är det nyttigt att sakna någon eller något så? Vad tror du?

Det måste vara så att det är meningen att vi människor skall älska männskorna och djuren. Och vara i naturen. Det är mycket vi kan lära oss av det.

Det finns en berättelse om en kvinna som åkte buss. Ombord på bussen fanns en mamma med sin dotter som bar sig dumt åt mot en annan medpassagerare. Mamman sade inte till sin dotter utan satt bara tyst.

Tills slut reste sig kvinnan upp och frågade mamman varför hon inte sade till sin dotter att sluta. Mamman sade att hon använder sig av fri uppfostran, varpå kvinnan spottade henne rakt i ansiktet.

"Varför gör du så"? undrade mamman. "Det är resutatet av fri uppfostran" svarade kvinnan...

Ibland när jag är nere på mina döttrars skola så tänker jag på denna berättelse. Där är så rörigt och det saknas respekt, både mellan elever och mot lärare.

Undrar hur många elever där som är fritt uppfostrade och skall lära sig av sina egna misstag.

Eller är det så att deras föräldrar helt enkelt inte har tid att hjälpa dem att inse vad som är rätt och fel?