Idag var jag så ruggigt trött när jag vaknade så mina ögon var som smala springor. Hihihi;)

Plirade mot yngstingen i familjen i morse och påpekade faktum. Varpå hon plirade tillbaka och efter att noga ha granskat mitt ansikte med ett glatt leende meddelade: "Ja, det är sant mamma, du ser ju ut som en kines idag".

Vad var det jag skrev i min presentation? Att vara i sina bästa år... Vad skall det bli härnäst?

Undrar jag och plirar vidare.

Humpf, undrar om jag törs gå ut idag :o) Ok, jag gör väl det. Alltid kan jag väl göra någon annan lite gladare!

Att ha diabetes är som att gå balansgång!

På den ena sidan har man det som sänker blodsockret - insulin och fysisk aktivitet.  På den andra sidan har man maten och de stressfaktorer kroppen kan utsättas för.

Det säger sig självt att det inte är så lätt. Diabetes är hela tiden en föränderlig sjukdom som är unik hos varje individ och påverkas av så väldigt mycket faktorer.

Man skall inte släppa taget utan hålla koll hela tiden. Så att man inte ramlar ner till hajen;)

(Bilden är från Ragnas Hanås bok om diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna. Rekommenderas!)

Jag ser det som en av mina uppgifter i livet att hjälpa min familj att må bra. Då mår jag själv också bra. Visst är det tufft ibland men det går:)