Vår M har fyllt 22 år nu.

Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.

Vet inte om det är det som har gjort M så duktig som hon är. Hon hanterar det talade och skrivna ordet, sin dator och sin androidmobil alldeles förnämnligt väl.

Hon har en utomordentligt väl utvecklad empatisk sida som gör att jag älskar henne mer än vad jag trodde var möjligt att älska sitt barn...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.

Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxade iväg på egna vingar. Stöd av oss och av personalen på gruppboendet.

Allt gick bra.

Tänk det där som man undrat. Att det gick bra och går bra...

Visst har det varit en inkörningsperiod också med tanke på att M har diabetes typ 1. Men det hade vi räknat med och hon trivs så bra så!

Om man har ett handikapp som gör att man har svårt att sköta sina tänder själv så har man rätt att få billigare tandvård.

Sist M var hos tandläkaren ¨så sade de att hon kunde få det. Min man var med henne men det blev jag som tog tag i det hela.

I vild förtvivlan har jag försökt få fram ett läkarintyg för detta ändamål. Till slut skrev diabetesläkaren ut ett. När jag sedan kontaktade LSS-handläggaren så visade det sig att det behövdes inget intyg utan bara det att hon gjorde en ansökan!

Suck 

Tänk om jag bara googlat på det hela så hade jag fixat det på ett kick. Jag som brukar kolla upp allt annars på nätet... man lär så länge man lever!

Ha en fin dag  

Vår M är på praktik denna vecka. Hon är ju 18 år och går tredje året på särskolegymnasium där hon trivs väldigt bra.

Hon hade helst velat vara på ett fik men det gick inte eftersom hon har diabetes också och behöver hjälp med det. Stressigt värre var det visst där.

Nåja, hon trivs jättebra i alla fall där hon är nu. De packar visst allt från lego till plåster där och arbetskompisarna är jättetrevliga säger hon.

Visst grunnar vi på hur det blir sedan när hon slutar skolan och det finns en tagg av oro i hjärtat i alla fall på mig.

Önskar så innerligt att hon skall vara lycklig med sitt liv och det är inte alltid så lätt när hon helst vill jobba med musik och har Down syndrom...

Önskar dig en fin fortsättning på denna dag:D

Lägger ut bilden på M igen. Världens bästa M!

Har ju sett att många har synpunkter på reklamen med praktikanten.

Själv har jag ju en dotter som är 18 år med Downs syndrom. För mig kunde det lika gärna vara hon som är med.

M är söt som socker. Lite sneda ögon har hon och speciellt barn tittar lite extra på henne. 

Hon brukar inte bry sig men ibland så blir jag faktiskt lite irriterad även om det är barn som tittar och undrar, ja - vad glor de på?!!

Jag tycker att det är bra reklam!

Idag sade de på radion att Nupp test som visar kromosomrubbningar som Downs syndrom allt oftare används och i och med detta blir det ju så att allt fler foster med just Down syndrom aborteras.

Jag tänker på vår M som är 18 år och har Downs syndrom.

Det känns verkligen så ledsamt att hon skall behöva höra det här.

Jag vet att hon blir så himla ledsen i sitt hjärta - och jag också.

Tänk att få höra att de som är av samma "sort" som man själv aborteras bort.

Är hon inte lika mycket värd som alla andra och är inte hennes glädje lika mycket värd för henne som min glädje för mig som är "normalstörd"?

Vilken konstig värld vi lever i.

Ikväll har jag varit på föräldramöte för M som är 18 år och har Downs syndrom.

Det blev ju så att det blev en rätt stor förändring för henne i och med att hennes lärare slutade eftersom hennes klass blev splittrad in i de andra klasserna. Det fungerar nu i alla fall bra, vilket verkligen är glädjande. Bra personal och underbar klasslärare:D

Det enda som bekymrar mig är att M tycker att det är för mycket praktiskt i skolan. Kök, miljöträning ute osv.

Hon vill plugga. Räkna och läsa! Eller dansa och sjunga.

När lärarna frågade om de fick ta hem eleverna för att göra praktiska saker som att räfsa löv var jag tvungen att säga som det var.

M måste få säga ifrån om hon inte vill vara med! Så jag sade att löv det räfsar vi här hemma. Men om hon vill det så är det ju ok för mig...

Men jag kan ju fatta att för de elever som inte har någon trädgård är det ju bra.

Hm. Jag kände mig som en padda, men det är ju vi här hemma som får höra M:s klagande.

Ha en superbra kväll:D

Här kommer en bild på M.  Hon är nu 18 år och går på särskolegymnasium.

Jag har fått lov att lägga ut bilden förstås:D