I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.

Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxade iväg på egna vingar. Stöd av oss och av personalen på gruppboendet.

Allt gick bra.

Tänk det där som man undrat. Att det gick bra och går bra...

Visst har det varit en inkörningsperiod också med tanke på att M har diabetes typ 1. Men det hade vi räknat med och hon trivs så bra så!

Har fortsatt i livets skola. Och vad skall jag säga om det? ;)

Att jag är väldigt kär i min nya man.

Vi har varit gifta sedan den 20 oktober förra året.

Jag mår så otroligt bra av all hans närhet och kärlek. Även om det alltid inte är det allra lättaste med tanke på hans funktionshinder. Han har ADHD plus en släng av Tourettes. Det är en del för mig att förstå... och för honom med ;)

Älskar honom så oändligt mycket. Trodde inte att jag skulle få uppleva det faktiskt :)