Visst är det så att det är stressande att ens barn har diabetes.

Vi har ju två döttrar med diabetes och när de med ett års mellanrum fått det tyckte jag väl att det gick ganska bra...

Men så började jag med att om jag vaknade på natten så trodde jag att jag själv hade diabetes och kände mig osäker på om jag tagit dosen med långtidsverkande på kvällen!

Jättekonstigt.

Jag inser att jag måste få tid till återhämtning och inte bara stressa runt och ta hand om allt själv hela tiden...

Idag var jag tillbaka till det där centrat där jag inte kunde komma ut med det kontokort jag kommit in!

Inte går det att få kontakt med någon på det där parkeringsbolaget Emf parking... Suck.

Alldeles hopplöst!

På betalstationerna skall man alltså kunna få kontakt med någon på kundtjänst men det går inte för man får inget svar...

Frustrerade eller hur?!

Hihi, vad betyder det?

Idag så har både E och A ridit. E har ridit dressyr och A hoppat. Så kul för dem!

Så kom A:s ridlärare fram till mig och sade att det går rykten om att E red  en av ponnyerna så bra på en liten hopptävling i julas...

De är nog ständigt på jakt efter nya förmågor till tävlingar, denna ponny är inte så hög minsann men hoppar som en gummiboll.

E har bara ridit i drygt två år så gissa om hon är stolt.

Jag med:D