Personligen tycker jag att det blir alldeles för mycket grejor hemma att ständigt laga och fixa om man aldrig slänger något.

För att inte tala om hur mycket plats det tar.

Snacka om att garderoben - eller garaget kan anfalla;) Så är jag ju inte någon supermänniska på att hålla ordning heller vilket ju är en förutsättning.

Men jag gillar inte heller att kasta grejor som är helt ok. Dem ger jag bort! Ibland säljer jag men då skall det vara riktigt bra saker som är värda lite...

Ett bra tips jag läste en gång är att plocka ner grejor man inte använder till förrådet. Och har man inte saknat dem på ett halvår - ja, då är det bara att göra sig av med dem!

Läs SvD nya artikelserie om ämnet:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_2307165.svd#articlecommentsya

 

loppan

12 januari 2009 16:36

såååå sant! har ALLA samma problem? ja försöker slänga lite nu o lite då, ändå e alla skrymslen fulla me skit. Ännu värre när sonen e värsta samlarfånen!Horror!

http://lopplottan.bloggagratis.se

 

singo

12 januari 2009 19:39

Jag är faktiskt ganska osentimental på att slänga saker! Jag är skitbra helt enkelt på att röja. Jag borde nog ha det som sysselsättning... professionell röjerska!

http://singo.bloggagratis.se

 

Truddelutt

13 januari 2009 18:59

Men tänk OM man kommer på att man saknar dem när man slängt dem då??
Har blivit bättre på att rensa faktiskt, men skulle behöva bli hårdare mot mig själv. *nickar*

http://truddelutt.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...