Idag blev det en ofrivillig sovmorgon. Fast den blev inte så lång eftersom vi blev väckta av att telefonen ringde.

Upp i ett huj, sätta fart på döttrarna, fram med frukost, på med kläder, ut med hunden - nej, det fick vänta förresten;) Så ut till bilen, för nu skulle det bli åka av!

Hahaha, det var ju bara det att den startade inte. Det blev bara ett lustigt eller snarare olustigt väsande ljud och sedan bara kaputt:-o

A och E fick traska iväg och till M ringde jag efter en färdtjänstbil.

Och vad det är med bilen?

Min man tror att det är något med startmotorn...  Inte mycket att orda om, det var ju fel på min egen startmotor med;)

Nåja, man grunnar alltid på om man ställt klockan på ringning kvällen innan. Eller om man glömt det...

Och sedan: en timmes sovmorgon är allt bra futtigt - eller hur?

 

singo

16 januari 2009 08:14

Hatar att försova mig. Dagen blir sig aldrig lik och inte jag heller... Stress och ingen frukost och migrän som ett brev på posten. Så jag har iaf lärt mig att inte stressa och jag måste få frukost, annars kan jag lika gärna stanna hemma på direkten!

http://singo.bloggagratis.se

 

Truddelutt

17 januari 2009 16:49

Men var väl typiskt att bilen skulle lägga av just den gången. Skulle ni vaknat som vanligt så skulle bilen garanterat ha funkat.

http://truddelutt.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...