Igår kväll fick M hjärnsläpp och sprutade ut sitt långtidsverkande insulin i vasken istället för att ta det.

Vet inte vad hon tänkte på.

Konsekvensen blev omedelbar och ledsam.

Hon hade femkamp idag och jag kan ju inte skicka iväg henne med 20 i blodsocker. Så hon missar det...

Hon är ju ledsen men vad skall man göra.

Hon fick ta halva sin Lantusdos tidigt i morse och extra NovoRapid. Nu skall jag gå och kolla vad hon har nu!

Idag så åkte jag rätt tidigt till sjukhuset för att återlämna en blodtrycksmätare som vår M hade på sig i 24 timmar. Tydligen så tillhör det standardrutinerna att göra en sådan mätning efter några år med diabetes.

Det gick inte så jättebra med mätningen eftesom M som nu är 18 år tog av sig mätaren en gång under dagen och dessutom plockade bort den under natten. Hon var så smart att hon stängde av den på natten så att den slutade att pipa...

Nåja, det kanske räcker så. Vi får se vad doktorn säger.

När jag kom hem och stängde av motorn på bilen så smattrade regnet mot taket på bilen. Jag bara överväldigades av känslan. Sommar. Semester. Avkoppling. Regn!!! ;)

Nu ger det sig tydligt tillkänna på M:s blodsocker att hon är rejält förkyld.

Hon blev förkyld natten till igår och vi kollade blodsockret lite extra på grund av detta.

Mycket riktigt så låg blodsockret bra två timmar efter insulintagning och mat - vi höjde det direktverkande insulinet 1-1,5 enhet vid måltiderna - men efter det började blodsockret stiga rätt så fort.

Till exempel så låg hon på 5,6 efter lunch men bara en timme senare låg hon på 8,6.

Så igår kväll höjde vi Lantus tillfälligt med 2 enheter och det blir nog likadant några dagar till.

En förkylning sätter sina spår i att insulinkänsligheten blir nedsatt även några dagar efter förkylningen. Men det gäller att vara på sin vakt så man sänker doserna i tid också.

Har man på känn att det går åt rätt håll så kan man ju alltid gardera med lite extra kvällsfika!

Min man som har ´haft diabetes i 46 år har det så väldigt jobbigt med sin axel och arm.

Han hade först det som kallas "frozen shoulder" i ena axeln. Det satt i några år.

Sedan kom det i andra armen. Där har det suttit länge nu. Det är nog åtminstone 6 år.

Just frousen shoulder är vanligare när man har diabetes.

Gissa om han har ont! Han kämpar varje dag med denna smärta. Han är en riktig kämpe.

Eftersom han har så ont när han använder armen- han kan knappt äta med den så är det svårt att sköta jobbet han har så har han eller snarare vi, gjort allt det går för att det skall bli bra.

Akupunktur, massage, sjukgymnastik - you name it!

Nu jobbar vi för att han skall få sjukgymnastik i vamvattenbassäng. Det skall visst vara väldigt bra.

Det går att operera också men det ger inte alltid bra resultat.

Det som ger bra resultat är att hålla humöret uppe och få peppning och det försöker vi i familjen bidra med förstås:D

Nu är det defintivt dags att skaffa en ny blodsockermätare till M.

Gjorde ju en egen utredning där jag fick lite synpunkter även från andra.

Dags att kolla in detta på allvar!

Tänk så bra när man har nytta av sin egen blogg:D

Det har varit en riktigt bra helg. Lugn och skön.

Har varit i tvättstugan och tvättat och grejat och därmed minskat lite på högarna där. Långtifrån klart men en bra bit på väg:D

Vi var inte ens till stallet idag då E hade ett blodsocker på 27 när hon vaknade halv åtta i morse. Hon hade 1,5 i ketoner och mådde lite illa. Vår kanin Candy hade bitit ett hål i slangen så hon har inte fått något insulin under hela natten! Vi fick ner blodsockret ganska fort men vi fick pytsa på lite i omgångar så det inte blir för häftigt.

Idag har jag tagit det rätt lugnt. Man behöver vila också!

Lagade en god middag, ugnstekt lax med bara lite salt och citronpeppar på. Till det gjorde jag potatismos... Det var mums!

Tänka sig nu är vi där igen.

Igår morse låg M:s blodsocker fint.

Sedan på förmiddagen var det precis som det var fel på insulinet. Hon tog säkert dubbelt med insulin under eftermiddagen och kvällen igår och i morse låg hon på 12. Bytte förstås ut insulinet för att vara säker på att det inte var fel på det bara.

Ligger man för högt hela tiden blir man ju så okänslig för insulinet så det behövs rejäla doser för att få det hela rätt igen och sedan vaksamhet när det är dags att sänka igen!

Antingen så har hon en rejäl infektion på gång eller så är det dags att höja Lantusen igen - att det aldrig ger sig! Får justera hennes doser hela tiden.

M har ju ändå fyllt 18 så hon borde snart komma in i vuxendoser som ju är lägre än dem man har i puberteten. Då kan man behöva väldigt mycket insulin.

Tur att M är en så tålmodig tjej för det är inte lätt att ha diabetes och Downs syndrom.

På diabetesliststorna för barn och ungdomar har det varit debatt om det är lämpligt att uppmuntra (barn och ungdomar) till att äta lågkolhydratkost.

En del menar att det har stora fördelar i och med att man ju behöver mindre insulin och att man kan få ordning på ett hoppigt blodsocker.

Själv anser jag att det är en olämplig kost för barn.

Barn skall uppmuntras att äta en balanserad kost. Lågkolhydratkost som består av en stor andel fett tvingar kroppen till att göra om just fettet till kolhydrater då bara hjärnan behöver ungefär 100 gram per dag. Varför skall kroppen belastas med detta?

Sedan är det de sociala bitarna. Våra tjejer vill kunna äta som alla andra. De känner sig nog annorlunda som det är utan att dessutom äta annorlunda mat.

Min tanke är också den att det kan lägga grunden för ätstörningar vilket inte alls är ovanligt hos unga tjejer med diabetes. Den här världen är så viktfixerad.

Frågade tjejernas läkare om vad hon ansåg om detta.Hon spände ögonen i mig och sade att om det var jag som kom med förslaget så skulle det vara nej. Men om tjejerna själva ville det så skulle de på sjukhuset hjälpa till...

Tror inte hon tyckte att idén var så bra.

Men visst kan det vara bra för vuxna som har diabetes. Speciellt om man har diabetes typ 2 som ju har en nedsatt insulinkänslighet.