Ja, vad skall man äta när man har diabetes?

Man kan lätt tro att nu är det slut på allt "gott". Men så är det verkligen inte utan man kan faktiskt fortsätta att äta det mesta. Det handlar om den mängd man äter och vad man äter samtidigt. Fett och proteiner gör kolhydraterna långsammare. Allt man äter blandas magen så det viktiga är att man lär känna sig själv, hur man reagerar på olika sorts kolhydrater. Det är högst individuellt.

Det enda vi verkligen undviker är flytande söta snabba kolhydrater som juice och saft. Det är hos oss förbehållet för de tillfällen då blodsockret behöver höjas fort!

Får man diabetes typ 1 betyder det att ens egen insulinproduktion slås ut helt. Det är en autoimmun sjukdom som behandlas med insulin. De flesta som insjuknar är barn eller ungdomar.

Diabetes typ 2 innebär att det finns insulinproduktion men att cellerna i kroppen är resistenta mot insulinet. Den behandlas först och främst med kost och motion. Medicin, tabletter som påverkar insulinkänsligheten är nästa steg. Ibland kan sjukdomen leda till att man behöver få insulin. De flesta som insjuknar är vuxna men eftersom det är en livstilssjukdom kryper det nedåt i åldrarna.

Det man vet är att det är en autoimmun sjukdom där det egna immunförsvaret går till angrepp mot de celler som tillverkar insulin och slår ut produktionen.

90 % av alla som får diabetes har ingen anhörig med sjukdomen! Men de genestiska faktorerna måste finnas där för att sjukdomen skall bryta ut även om det ändå inte alltid gör det. Man tror att kraftiga infektioner som t ex influensa kan utlösa sjukdomen. En annan faktor kan vara psykiskt stress. Säkert finns det miljöfaktorer som påverkar men man vet ännu inte så mycket om det.

Det forskas mycket och det är förstås bra för det kan leda till att man kan förhindra att diabetes bryter ut.

Läs här om vaccin mot diabetes:

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1272058&lid=puff_1272027&lpos=lasmer

Att få diabetes typ 1 är ingen livsstilssjukdom. Det har inget att göra med att du äter för mycket socker eller rör dig för lite utan det är andra faktorer som gör att du får sjukdomen.

Får man diabetes typ 1 är enda behandlingen att tillföra kroppen det livsviktiga insulinet med injektioner. 

Först på sjukhuset ges insulinet med dropp. Sedan tar man det antingen med insulinpenna som man sätter en ampull med insulin i eller med hjälp av en insulinpump.

Har man s. k. pennregi tar man dels ett långtidsverkande insulin som reglerar det grundläggande behovet av insulin som finns där trots att man inte äter. Man tar också ett direktverkande insulin till måltiderna.

Man kan också ha en insulinpump som enbart har en reservoar med direktverkande insulin. Man ställer in en basaldos som går in hela tiden och så tar man bolusdoser till maten. Det är ett stort ansvar att ha en pump då ju kroppen inte har någon reserv av insulin ifall tillförseln avbryts. Då blir man väldigt sjuk och det kan gå fort. Samtidigt har pumpen väldigt stora fördelar då den har så stora inställningsmöjligheter och det upplever många som en stor förbättring av livskvalitén!

Hos oss har min man och äldsta dotter valt att ha pennregi. Yngsta dottern har valt pump och är väldigt nöjd med det.

Det är inte förrän insulinproduktionen gått ner väldigt mycket som man får symptom!

Det som händer i kroppen när man får diabetes (alltså typ 1) är att man hamnar i ketos då kroppen inte kan få näring från kolhydraterna. Insulinet är nyckeln till cellen och saknas den hamnar iställer kolhydraterna i blodet och det gör att blodsockret blir högt.

Kroppen måste ju ändå ha näring och då bränner den fett (man börjar då lukta aceton) samtidigt som den frisätter de reserver av socker som finns i levern och då höjs blodsockret ännu mer. Kroppen tror att det är svält ju.

Sedan kommer sockret ut i urinen och det gör att man blir väldigt törstig och så kissar man mycket. Man mår dåligt, är trött, går ner i vikt och är inte sig lik för omgivningen.

Om man verkligen har fått diabetes och har de här symptomen så är det verkligen en lättnad att få medicin: insulin.

De här listorna är så fantastiskt bra! Här stöttar vi som har barn med diabetes varandra på ett sätt som verkligen känns bra.

Du kan skriva en fråga och får ett verkligt snabbt svar. Precis när du behöver det som mest!

Här kan man registrera sig om man vill vara med:

http://www.betamed.se/e-maillista.htm

Att ha diabetes är som att gå balansgång!

På den ena sidan har man det som sänker blodsockret - insulin och fysisk aktivitet.  På den andra sidan har man maten och de stressfaktorer kroppen kan utsättas för.

Det säger sig självt att det inte är så lätt. Diabetes är hela tiden en föränderlig sjukdom som är unik hos varje individ och påverkas av så väldigt mycket faktorer.

Man skall inte släppa taget utan hålla koll hela tiden. Så att man inte ramlar ner till hajen;)

(Bilden är från Ragnas Hanås bok om diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna. Rekommenderas!)

Jag ser det som en av mina uppgifter i livet att hjälpa min familj att må bra. Då mår jag själv också bra. Visst är det tufft ibland men det går:)

Diabetes är en tuff sjukdom att ha, det går inte att komma ifrån. Hur kul är det att hela tiden hålla koll på vad man äter och dessutom sticka sig med nålar varje dag? Den kräver verkligen stor uthållighet.

Men vad har man för val? Inget alls! Det är inget alternativ att sluta sköta om sig och helt enkelt strunta i sin sjukdom. Det gäller att göra det bästa av situationen och det blir faktiskt ganska bra i alla fall.

Som tur är går vetenskapen och med teknikens hjälp kommer det att bli mycket lättare med denna sjukdom framöver. Det är jag övertygad om.

Men det är säkert att det finns många hjältar små och även stora som är värda en stor eloge. Bland dessa min man och mina två döttrar :)