Min erfarenhet av det här med att få verkliga vänner är den, att de dyker upp där man minsta anar det.

Ofta är det så för mig att jag inte har en tanke på att just den personen är något speciellt - förrän efter ett bra tag faktiskt. Det är inte alltid man har chansen att prata mer ingående och då tar det ofta lite tid.

Visst har det hänt att det bara säger "klick" också. Det är en fantastisk känsla just det där att det känns om om man alltid känt varandra.

Sedan är det ju självklart så att ens nära vänner får ändrad situation, kanske flyttar långt bort. Då gäller det att hålla kontakten levande. Inte så svårt med tanke på alla möjligheter som finns idag egentligen...

I vilket fall som helst är jag så glad över mina goa vänner, vad skulle jag göra utan dem? :)

 

Veiken

8 november 2008 17:08

Vänner är såna som man kan väcka mitt i natten om det är nåt. Det bästa av allt: Man väljer sina vänner SJÄLV!

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?ar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...