Minns en gång när jag skötte en hemstädning.

Familjen hade det extremt gott ställt och hade råd med precis allt verkade det som. Huset var nybyggt och jättestort. Inomhuspool, flotta bilar - you name it - allt fanns.

En dag stod jag och diskade i köket när frun i huset kom hem.

När man stod där och diskade så hade man utsikt över sjön. Det var en vacker höstdag minns jag och det slog mig att där kunde man följa årstiderna och bara njuta. Nämnde det för frun och hon bara sade att det såg hon inte längre, hon hade redan vant sig!

Då tänkte jag att oj, så vill jag aldrig bli - att jag vänjer mig vid det som är fint.

Så vägrar jag också att vara avundsjuk på det andra har. Jag föredrar att känna att jag kan också få lite del av det ibland...

Som utsikten från köksfönstret där jag stod och diskade:)

Sedan kan man ju vara generös med det man faktiskt själv har. Det är rätt trevligt det med:)

 

Maddo

24 november 2008 15:41

Jag gör mig ständigt påmind om min vackra utsikt. Jag tror det gäller att inte glömma det man har! Kramar

http://dreammaddo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...