Så satt jag där i väntrummet hos tandläkaren igen. Kände liksom ingen ro för att bläddra i tidningarna som låg på bordet. Där stod en vas med fräscha blommor. Trevligt att vila ögonen på.

På plåten under ett fönster på andra sidan satt två duvor och vänslades. Eller gjorde de det? Hm, borde ju vara fel årstid?

Så såg jag hur föregående patient kom ut, tog på sig sin jacka. Han pratade i sin mobil när han försvann ut genom dörren. Såg han inte lite lättad ut?

Nu kom tandläkaren ut och undrade hur jag mår. Jo, tack - jag mår bra men tanden har nog fått en fraktur, svarade jag.

Så röntgade han tanden och sade att det inte syntes något på bilderna. Men när han kom så långt att han tittade på tanden så svor han till och bad om ursäkt på en gång. Visst var det en fraktur.

Så istället för att få den rotfyllda tanden lagad på vanligt vis så skall jag få mitt livs första krona. Hihi, vad skall det bli härnäst då? Löständer kanske;) Det är inte billigt att gå till tandis precis...

Han bedövade lite och tog bort den trasiga emaljen. Nu hoppas jag att det äntligen skall sluta göra så ont!

 

Truddelutt

27 november 2008 13:44

Får väl hoppas att det dröjer ett tag till innan du får löständer. :)
Hoppas att du blivit av med tandvärken nu.

http://truddelutt.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I våras var jag till min läkare som gav mig rådet att sluta ta Omeprazol. Har nog tagit dem i 10 år. Hon sade att de inte är bra för hjärtat, för hälsan. Så jag beslutade sluta. Det var inte lätt då jag ju förstört förmågan att skapa magsyra, min mat...

Vi äter rätt ofta vegetariskt... ikväll blev det en potatis och purjolökssoppa toppad lite med lite ost och persilja.   Stekte först 2 purjolökar, 1 stor gul och två vitlöksklyftor och ett par teskedar torkad timjan i botten av en stor kastrull i...

Jag bor ju inte kvar i villan som jag trivdes så bra i.   Men aldrig i livet att jag trodde att jag skulle längta så mycket tillbaka som jag gör. Det har gått i vågor. Just nu gör det fysiskt ont i mig om jag tänker på huset och omgivningarna. ...

Vår M har fyllt 22 år nu.   Måste säga att det var en pärs när hon föddes just för att jag inte visste något om Downs syndrom. Blev rätt deppig ett tag och gick benhårt in för att träna M i enlighet med Irene Johanssons metoder.   Vet inte om...

I oktober förra året hände det. Jepp, M som har Downs syndrom och är 22 år nu flyttade till en egen jättefin lägenhet.   Beslutet var nog ganska enkelt för M eftersom jag och min man skilde mig och flyttade i sär. Blev som naturligt att Moa flaxa...